Min fru slukar vissa böcker med stort intresse, och eftersom hon har en förkärlek för ljudböcker innebär det att även jag får min beskärda del av litteraturen. nämnas bör att det inte böcker jag själv skulle välja att läsa, inte för att jag inte läser böcker utan för att det är helt fel typ av böcker. Vart jag vill komma är att jag har mer eller mindre mot min vilja lyssnat på stora delar av historien om Mia. Lisa Marklunds Gömda och Asyl, fortsättningarna som Mia själv skrivit – Mias Hemlighet och Emma – Mias dotter. Den sista kändes helkonstig men de tre första har faktiskt berört mig en del. Mest eftersom de ska vara sanna berättelser. Men uppenbarligen är dom kanske inte så sanna ändå…

Monica Antonsson publicerar snart boken Mia – Sanningen om Gömda. En bok där ”den andra sidan” får komma till tals. Monica har i bästa uppdrag granskning manér gått igenom varenda detalj i böckerna och skärskådat och hittat den riktiga, bakomliggande sanningen. Läs gärna mer om hennes arbete och hennes bevisning i hennes blogg om boken i fråga.

Jag har efter att lyssnat på stora delar av böckerna, om än bara halvhjärtat, och snabbläst igenom hela Monicas blogg kommit till följande slutsats: Jag tänker inte bry mig så mycket. Jag har skickat länken till bloggen till frugan och där någonstans slutar mitt engagemang. Nu tänker någon ”varför slösar du då bort ett blogginlägg på det?” helt enkelt eftersom jag tillbringat en stor del av kvällen med att läsa i bloggen och fundera över det. Kanske jag kommer att återkomma till frågan om Monicas bok släpps som ljudbok och frun envisas med att lyssna på den när jag istället mycket hellre hade velat titta på Fringe eller Lost.

Vad gäller den bakomliggande sakfrågan, kvinnomisshandel, så står jag däremot fast i min åsikt om att det är fördjävligt, och trots allt måste vi ge Mia och Liza en eloge för att dom lyft fram den diskussionen i ljuset. Slutligen vill jag bara säga att jag inte vill påverka någon om vad dom skall tycka i detta fallet, vill ni fortsätta tro att berätelserna om Mia är sanna så gör det. Vill ni hellre tro på vad Monica säger – så gör det.

Vill ni däremot påstå att kvinnomisshandel är bra så lämmna ert namn och adress i en kommentar så vidarebefordrar jag det till lämplig gay-raper.

Läs även andra bloggares åsikter om Monica Antonsson, Mia – sanningen om Gömda, Liza Marklund, Mia Eriksson, Gömda, Asyl, Mias hemlighet, Emma – Mias dotter